30plusinkstad

e. Det som förr var så enkelt. Plaza, Stadshotellet, Blue Moon, Jäger. Nu fanns inte längre något lika självklart. En gång var ju festen det roligaste som fanns. Festen gjorde dem gladare. De träffade nytt folk
De träffade folk från förr. De dansade sig svettiga. De gick ut i bara skjortan under stjärnklara natthimlar. De ägde världen. Festerna blev till minnen. Några gjorde barn och några gjorde barn med någon från den tiden. Vissa sprang ett marathon. Andra renoverade ett gammalt torp. Vardagen kändes alltmer som kl 02.01 när diskjockeyn precis slutat spela och lyset tänts upp. I lägenheterna och i husen grodde missnöjet. De festande trettiplussarna knöt näven i fickan. Det var arbete och helg, arbete och helg. Årstiderna kom och gick allt fortare. Man sökte något mer. Varför fanns det inget ställe som kunde väcka livet i dem. Ett ställe som förstod dem. Ett ställe där de kunde få vara sig själva. Var det för mycket begärt att iallafall en gång i månaden, få uppleva festandet igen. Uppleva festandet med folk från sin generation. De yngre har ju redan sina ställen. Var det verkligen för mycket begärt. Trettiplussarna tyckte inte det. De hade ju nästan gett upp hoppet. Så en dag startades en grupp på deras sociala nätverk. Gruppen växte till över 3000 medlemmar på under tre dagar. En festlig folkrörelse hade börjat ta sin form. Glöm inte att man måste ha åldern inne. Minst 30 år fyllda.